RETORDED

Ett plan? En fågel? Nej, det är Ödlan!

När jag dricker tar Ödlan över. Låter det märkligt, låt mig förklara. Kvällen börjar fint, man tar ett par öl och blir så där härligt salongsberusad. Då hörs en väsande reptilröst nånstans från djupet av hjärnan. Han ömsom lockar ömsom hotar mig att dricka vidare. När sedan allt det som är TDA stängt ner sätter sig Ödlan bakom spakarna. Han ser ut som jag, han låter som jag men han är en lurig liten djävel. Många söndagar har jag lidit av Ödlans upptåg. Ödlan är mitt alterego, min Batman. Tidigare var han med i ett gäng som slogs mot nykterheten, Ödlan, Psykopaten och Zombien. Dom två senare föll offer för flickvänsjukan och nu strövar reptilen ensam...

Undrar vad som är mest tragiskt? Min romantisering av oförmågan att sätta gränser när jag dricker eller att Ödlan är det närmsta en superhjälte jag kommer...med betoning på super då.

Nåja, bäva Nypan City för i helgen kommer Ödlan vandra bland er igen.