2006-09-23

Devil in disguise

Efter en mycket lång dag klev jag nyss in på ICA Kvantum för att handla en bit mat. Jag har idag kört ca 100 mil, jobbat tre timmar, varit extremt nära att få soppatorsk, lidit av tandvärk, sömnbrist, huvudvärk och endast ätit en macka och en banan på hela dagen. Med detta muntra bagage vandrade jag alltså runt inne i butiken. Eller stod still mest för att vara ärlig. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle äta vilket jag försökte lösa genom att stå still och se nollställd ut. När den metoden inte fungerade, och jag började bli orolig för att någon kund skulle missta mig för en bal toapapper och stoppa mig i korgen, gick jag mot kassorna med det jag ändå lyckats peta ner i vagnen. Det skulle jag inte gjort för där höll ett litet sockerspeedat monsterbarn hov.

Världens jobbigaste 5-åring -Maaaaaaaamma, lämna mig inte!!!
Världens tröttaste mamma - Nej. (Hon gick tre meter framför)
Världens jobbigaste 5-åring - Mamma, lämna mig inte!!!
Världens tröttaste mamma - Nej. (Nu en meter framför)
Världens jobbigaste 5-åring - Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!
Världens tröttaste mamma - ...
Världens jobbigaste 5-åring - Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!

Det var som om barnet använde ordet Mamma som sonar och navigerade efter det. Mamman gjorde det alla mammor verkar göra, hon ignorerade barnet. Som då drevs till ett hysteriskt sockerbubblande småbarnsvansinne i kön. Det skreks, gräts, snoddes saker, sjöngs och...sa jag skreks? Barnet var ju så klart inte heller en färdigstöpt svensk med tillräcklig jantelag inpiskad i sig. Så när mamman väl lyckats lugna monstret så började ungen ändå störa alla i omgivningen med dumma frågor. Föräldrar borde lära sina barn att i Sverige är vi asociala, när vi står i kö står vi i kö och inget annat. Det är ingen djävla diskussionsklubb!

Dagens lösning på kristendomens svikande medlemsantal:
Det är dags att uppdatera bilden av djävulen. Den klassiska bilden har helt övertagits av populärkulturen och skrämmer ingen längre. Men om dom sa att djävulen var en trotsig femåring med obegränsad tillgång till socker skulle i alla fall jag följa varje budord till punkt och pricka.

1 kommentar:

Anonym sa...

Blarrrgh!!! Men jag håller med. Damn! Full som en gnu signerat... Fast ibland får man för sig å sparka boll... Prrr