Det är för lätt!

Jag vet att jag är lite tråkig just nu. Flera korta politiska poster, men jag hinner inte skriva så mycket just nu. har varit full fart den senaste tiden.

Med detta sagt, back to some good old Moderatbashing! Redan strax efter den nesliga valnatten utlovade jag att i bloggen förfölja den onda Alliansen. Men att det skulle bli så här lätt! Moderaternas PR-ninjas satte garanterat bageln i halsen när de fick höra talas om deras partisekreterares utspel. Moderaterna vill nämligen kora Sveriges bästa arbetare! Man har utlyst en tävling på sin hemsida och första priset är en lunch med arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (Wow!). "-Det är mest en kul grej!" stammar Sven-Otto fram, tydligen helt oförmögen att förstå vilken loska i ansiktet det här är på många. "Vill inte proletärerna få chansen till berömmelse och fraternisera med den blåa eliten?" Tänker en förvånad Littorin.

Aftonbladet lyckas för en gångs skull träffa helt rätt och skriver en extremt hånfull artikel. Där man jämför påhittet med liknande utförda i strikt kommunistiska regimer. Vidare avslutar man artikeln med en påhittad konversation där ordet "kamrater" frekvent återkommer. Obs! En artikel, inte ledarsidan! Oh, det här är så festligt att jag nog måste gå och lägga mig nu...

Verkligheten - Moderaterna, 1-0

Dagens fisk:
Strömmingen, som simmar uppströms nästa helg.

Söndagsreflektion

Ett fint litet citat av Fuhrer Reinfeldts gullegrisar i Timbro.

"Kollektivistisk demokrati innebär att majoriteten styr obegränsat över samhället. Liberaler ser detta som majoritetsdiktatur."

Majoritetsdiktatur, smaka på det ordet! Orwell snurrar i graven av avundsjuka. På ren svenska säger man alltså att de som är rika borde få bestämma, eftersom vi andra inte vet vad som är bäst för oss (läs dom).

Dagens underhållning:
Krigsporr! GoW var precis så mörsaporrigt som nedan citerade recensent utlovade. Gött mos helt enkelt. Det borde vara kriminellt att inte uppskatta det spelet. Typiskt majoritetsdiktaturen Sverige att tillåta sånt.

Debatt

Jag gillar att diskutera, det kan alla som känner mig intyga. Jag diskuterar för att vinna, övertyga och testa mina åsikter. Den som inte diskuterar får aldrig chansen att pröva sina argument och hamnar i ett tyckandestiltje. Folk älskar att tycka men inte diskutera. Ofta har de ingen riktig koll på ämnet, bara en åsikt grundat på nonsens och fördomar. I diskussioner försöker de slingra sig eller spela nonchalant coola. Det kan vara vanskligt, man finner sig fast bluffandes i argumentationspoker. Synas bluffen med en likaledes smart sarkastiskt kommentar är det kört. Man förlorar alla sina sociala marker och får börja om från noll. Men ändå, jag förstår det. Ingen kan veta allt om allt, förutom på Internet. Vad som aldrig upphör förvåna mig är att folk som diskuterar på nätet inte utnyttjar det faktum att man kan googla allt. Folk slänger sig med lika ogrundade åsikter på nätet som i verkliga livet, trots att bra argument bara är en wikipedia bort. Mycket, mycket märkligt. Är det kanske så att man är så fullt övertygad om att man har rätt och att alla håller med att man inte kollar upp det först?

Strömmingen gillar inte att diskutera, han vet vad han tycker och bryr sig inte så mycket om vad andra har för åsikter. Denna närmast zen-lugna inställning kompletterar han med en förödande effektiv diskussionsdödare. Ett inbjudande påstående bemöts med ”-Du får tycka så.”. Varje försök att slå tillbaka avvärjs av ett slugt leende samtidigt som han förnöjt drar sig lite i Konfuciusskägget. Grrr, hoppas Fru Strömming klår dessa fasoner ur honom.

Avslutningsvis drog Stoneman igår upp en klar och tydlig skiljelinje mellan nördar och någon som bara är intresserad av ett ämne. En vanlig person kan tänka sig att stå i kö för att köpa Nintendo Wii, men han/hon har fan inte roligt när de gör det.

Dagens väggbonad för den digitala tidsåldern:
”Discussing on Internet is like competing in the paralympics. Even if you win, you’re still a retard.”

Krigsporr

Gears of War (spel till Xbox 360) sågas i en recension med motiveringen att det är "krigsporr". Sen när skulle det vara något dåligt? Bara därför ska jag köpa spelet, krigsporr låter precis som något som skulle muntra upp mig nu. Håll tummarna för att de gett fan i allt vad alternativa slut heter. Ge mig en korridor, ett stort vapen och en bunt fiender så är jag nöjd. Krydda med några oskyldiga bystanders och den perfekta shootern är tillagad.

"Ett gäng grobianer i stridsmundering som hukande bakom betonggrisar försöker meja ner utomjordingar medan de hojtar åt varandra i låga oktaver om hur mycket de njuter av slakten. Storyn är en förolämpning och estetiken är rakt igenom våldsförhärligande machosplatter utan humor. Visst, spelmomenten är kuta-skjuta-action med vissa kvaliteter, men de är ohjälpligt dränkta i krigspornografisk gegga."

Seriöst, låter det dåligt?

Dagens låt: Don't take your guns to town - Johnny Cash

Valfrihet suger

En idiotisk trend har lamslagit nöjesbranschen. Spel, film och säkert snart musik också drabbats av detta otyg som kallas valfrihet. Det började med att man kunde se alternativa slut på dvd-utgåvor av vissa filmer. Det var helt ok, eftersom man då kunde se filmens riktiga slut som en puckad amerikansk testpublik röstat bort eftersom de bara klarar Disneyslut. "A long kiss goodnight" är ett utmärkt exempel på detta. Här var valfriheten fortfarande under kontroll, jag kunde lätt klicka mig fram i menyn och se alla andra slut på ett bräde. Men nu har det gått för långt! I dvd-utgåvan av "Final Destination 3" finns en alternativ version av filmen där man vid varje groteskt dödsfall får ett val, sen spelas olika sekvenser upp. Jag måste alltså lida mig igenom filmen en gång till och dessutom göra rätt val för att få se allt. Sen har jag ju dessutom fått alternativet att se filmen med kommentarer från allt från regissören till kaffekokarens brorson. Jag blir stressad av att inte utnyttja det jag köpt till fullo. Så där sitter jag och lyssnar på när elektrikerna diskuterar kabeldragning i "Världarnas krig". Samma sjuka har drabbat vart och vartannat spel. De har alternativa sätt att klara banor, spöa bossar och beroende på allt detta olika slut. Vill du se alla slut? Grattis spela om spelet 18 ggr. Well, jag har just pyntat 650:- surt förvärvade riksdaler, jag vill spela igenom det 1 gång och se allt. Varför ska jag ha så många val? Hela livet består av massa val och vetskapen om att varje val kan innebära en missad möjlighet. Ska nu film och spel håna mig med detta faktum också?

Tacka vet jag Super Mario Bros, det hade inga alternativa slut. Du smiskade upp storödlan, räddade prinsessan och sen var det klart. Nu kommer väl snart ett nytt Mario, där om du ätit för många svampar hamnar på rehab, prinsessan får gå på gatan och du får spela om hela djävla spelet igen.

Dagens spådom:
I kvällens avsnitt av Lost kommer vi få fler frågor än svar.

800907 VS C2H5OH

De senaste veckorna har jag haft ett minst sagt måttligt alkoholintag. Detta beroende på att jag till slut insett att jag och alkohol är en lika lyckad kombination som Kicki Danielsson och falukorv. Det vill säga det hetsas tills man spyr. Utan etanol som motor i ångestmaskineriet har jag gjort en fasanfull upptäckt. Min aversion mot måndagar har försvagats, ja, nästintill försvunnit. Nu känns måndagen nästan som vilken dag som helst i vecken, man är bara lite mer utvilad efter några lediga dagar. Tjugosex år gammal och jag har börjat acceptera måndagen som en naturlig, rent av trivsam del av livet. Vad kommer härnäst? Kommer jag dra på mig ett par mysbyxor och knalla ner till affären? Kommer jag inse att mina mål är orealistiska men att jag är ganska nöjd med vardagen i alla fall? Kommer jag upptäcka att jag skrattar med Stefan & Krister istället för smart ironiskt åt?

Ska jag tigande acceptera detta som en del av min mognad eller ska jag revoltera med ett spritindränkt korståg genom Nypan Citys barer. Jag hör Ödlan väsa svagt, han är döende, men än finns det liv i den gamla reptilen. Tärningen är kastad...

Sagostund

Jag har märkt att kombinationen av alias för personer som omnämns i bloggen och min förkärlek för att aningen överdriva skeenden skapar en viss mytologisering. Så för att dra det till sin spets;

Det var en gång ett litet lumpigt hembrännarskjul. Just detta skjul, ett bland många i Svea rike, stod mitt i en klunga av knotiga krusbärsbuskar i Flåtofta socken. Vad är så speciellt med detta skjul undrar ni? Jo, här föddes ett litet gossebarn vid namn Prrr. Hans fader var en i bygden ökänd ölknäckare och kvinnorövare precis som Prrrs farfar också var. Prrr var den sjunde sonen och hans far var likaså den sjunde i raden av söner. Vid födseln blev den lilla gossen misstagen för en urdrucken Pripps Blå Light och utslängd ur skjulet med ett missnöjt ”-Prrrr!”-läte från fadern. Så fick gossen sitt namn och sina första år spenderade han boendes i en konservburk som en gång innehållit mandariner. Om dagarna gömde han sig i burken och om nätterna jagade han palsternackor i krusbärsnåren. Men i takt med att pojken blev större växte också hans naturliga jaktinstinkter.

Nu kom en tid Prrr alltid skulle minnas som sin lyckligaste. Han blev en omtyckt och välkänd figur hos det resande folket, d v s knallarna. Prrr jagade i skogen och av sin fångst gjorde han smycken som sålde som smör på marknader landet runt. Toppen av hans karriär var när drottning Silvia själv valde att bära en av Prrr gjord tiara på Nobelfesten. Ekorrspillningen och de med tusch förgyllda spetsade sparvarna glänste praktfullt i drottningens hår. Men som alla vet som varit på toppen kan det sedan bara gå utför och det gjorde det med besked. En glädjerusig Prrr beslöt att fira sina nyvunna status som hovleverantör med en helkväll på Säffle stadshotell.

Men den sötmögliga doften av konserverad mandarin var icke det enda Prrr bar med sig från sin barndom. I hans ådror rann uråldrigt suput-och kvinnolägrar blod. När den första klunken Fernet Branca letade sig ner för hans strupe vaknade ett ondskefullt arv till liv. Av gossen som en gång kallats ”skogens Efva Attling” fanns nu inget kvar. Han blev som galen! Prrr slet av sig sin midjeväska fylld av djurspillning och sprang ut helt naken på Säffles gator. Där drack han bensin och besudlade allt av honkön innan han med ett ylande ”Njaaarrgghh!” försvann ur vår värld och in i sägnens. För än idag viskas han namn av små kakbakande tanter på IOGT-NTO möten. Än idag skräms föräldrar med flickebarn av hans namn.

Så slutar sagan om Prrr, gossen som blev en varg.

Tune in later this week, förhoppningsvis erbjuds då en något vettigare läsning...

Dagens filmcitat:
"They're not gay, they're hobbits!" (Clerks 2)

Vad är viktigast för dig?








Dagens återvändare:
Stonezilla, big in Japan, even larger in Sweden.

Bara så ni vet

Japaner, japaner, japaner...

En annars fin morgon som hitills präglats av glädje inför stundande helg förvreds snabbt till en mörk, dyster och uppretad fredag. Jag har tänkt mig att köpa det nya Nintendo med tillhörande Zelda. Detta kombinerat med två veckors ledighet över jul är precis vad min jobbsargade själ behöver. Nu visar det sig att det går visst inte att bara köpa konsolen. Nej, man skulle ha förbokat den. Eller så får man stå i kö och frysa arslet av sig en hel natt för att få tag på den. Jag vägrar stå i kö tillsammans med massa riksmuppar bara för att några snåla japaner vill skapa en hysteri kring sitt tv-spel. Ska det vara så djävla svårt att släppa tillräckligt, så man bara kan knalla in och köpa den? Sånt här existerar bara inom nördiga områden, där man verkar tycka att det är lite kul med nattliga köer. ”Oh, vilken trevlig gemenskap vi har i vår tältby här i kön till Sagan om ringen/Nintendo/whatever. Oh, det är så kul att köa och förboka, då känner man sig speciell.” Jo just det... Tänk om det vore likadant med andra produkter. ”Har du hört att nya Volvon ska släppas på fredag? Va! Då måste vi köa utanför Skobes bil redan på onsdag, jippie!” eller ”Yalla drickyoghurt kommer med ny smak! Ja! Då ska jag klä ut mig till ett boysenbär och stå i kö utanför ICA Kvantum, yeeyy!”.

Dagens mesta par:
Mr & Mrs Strömming! Feskekyrka nästa?

Kat(t)astrofalt trött

Idag känner jag mig som Edward Norton i Fight Club, det vill säga trött på andra sidan gränsen om psykotisk. Tyvärr har jag inte än så länge utvecklat en anarkistisk andra personlighet. Känns tveksamt om jag kommer göra det men isåfall med min tur lär det väl bli en frireligös Danny DeVito, snarare än samhällsomstörtande Brad Pitt. Tröttheten kommer sig av att jag och CED spelade lite kort igår. Vi skulle absolut inte spela längre än till kl 01.00, sen 02.00 för att till sist säga definitivt inte senare än 03.00. Klockan kvart i fyra imorse kröp jag ner i CEDs gästsäng. Sen började vad som jag för evigt skall minnas som ”Den stora terrorvågen”. Min värds ouppfostrade katter bestämde sig nämligen för att jag och sängen var en nöjespark/klösbräda(/kattlåda misstänker jag nästan). Katterna som är jägare av naturen förstod så klart att jag som var så försvagad av trötthet utgjorde ett lätt byte. Detta i kombination med mitt våldsamma intag av nikotin och koffein ledde till att jag sammanlagt sov exakt noll minuter inatt.

Dagens bild:
För er som undrar hur en fredagkväll hos Prrr ser ut.

Det här är bara så dumt

En 22-åring sprängde nästintill arslet av sig själv när han skulle använda baken som avfyrningsramp för en raket. Om han valde att göra som Aftonbladet illustrerat händelsen förstår jag det.









Dagens uppgift: Handla present åt pappa

Gött o leva

Idag såg jag Homer Simpson strypa en panda med kommentaren "-I'll endanger you!". Det är såna saker som gör livet värt att leva. Nu ska jag kräla bort till Prrrs lya, där han och hans partyvalpar håller hov. Beväpnad endast med tre folköl förväntar jag mig inget vilt slag.

Dagens nödraket: Pripps Blå 2,8

En rubrik man ser alltför sällan...

Mångkulturell afton

Gårdagens kväll ägnade jag och familj åt att fira min pappas födelsedag. Fantasirika som vi är hade jag och syster handlat varsin skjorta åt honom. Kvällen började med fika hos syrran som bjöd på bullar, kaffe och negerbollar. Ett sammanträffande eller en blinkning åt kvällens senare aktivitet, jag undrar fortfarande. För sedan bar det av till Nypan Citys stora konserthall och två timmars showande med en sydafrikanskt gospelgrupp. Det var en jäkla massa hallelujande och fart på kören som måste varit lite förvånad över det svenska lynnet. För när festen var som vildast på scenen satt publiken lydigt stilla och höll på sin höjd takten försiktigt med ena foten. Det svenska sättet att visa att man uppskattar föreställningen något oerhört. Mot slutet fick de i alla fall fart på publiken och min familj bevisade att taktkänsla eller snarare avsaknad av detsamma går i arv. Vi höll nämligen olika takt alla och ingen överensstämde med körens. Nedan en redogörelse för kvällens två höjdpunkter.

Strax innan pausen viskar jag till syrran ”Undrar om de kör The lion sleeps tonight?”. Vi skrattade både gott åt denna skojfriskt fördomsfulla lilla fråga. Två minuter senare börjar kören Awheem-awheeppa och Awhiiiiiiiii’a, fördomen var ett faktum. Tårarna sprutade på syrran som försökte kontrollera fnissandet. När så låten var slut och vi styrde mot utgången för paus hör jag en äldre man säga ”-Ja, så vackert. Jag grät, det var så vackert.” Han får syn på syrran som ser ut som en tvättbjörn efter fnissanfallet och fäller kommentaren ”-Ja, jag är visst inte den enda som blev rörd.”. Då var jag tvungen att luta mig mot en pelare för att lugna ner mig lite.

I kön till pausfikat utspelade sig sedan följande:

Syster – Många frikyrkliga här idag.
TDA – Usch!
Syster – Många frikyrkliga från mitt jobb här (tittar på kollega)
TDA – Frikyrkor borde fan förbjudas! (ser inte systers kollega)
Syster – Hej kollega!
Kollega – Hej!
Syster – Där var en av dem...
TDA – Jag står för mina åsikter, jag ska trycka en t-shirt med texten, ”Förbjud frikyrkor”
Syster – Han står fortfarande där.
TDA – ...
Syster – Dig kan man inte ha med i sociala sammahang.
TDA – Sant.

En mycket trevlig kväll var det i alla fall.

Dagens kontinent: Afrika!

Neues blogger

Nu bloggar även Fru Strömming. I bästa fall innebär detta att vi kommer matas med elaka små anekdoter om Strömmingens små och stora misstag. I värsta fall kommer det bli ett sliskigt malande om snuttepluttar hit och dit. Vi får se.

Fru Strömming:
http://www.fru-strom.blogspot.com/

Förresten, det där med skäggig som hon skriver i sitt första inlägg ska ni ta med en nypa salt. Strömmingen har förvisso en mycket välskött samling hår på hakan men skäggig kallas han nog bara av folk helt utan anlag för skäggväxt. Som Fru Strömming...och jag. Damnit!

Mer ilska!

Varför kan inte folk hålla käften på bio? Gårdagens godisblogg fick mig att tänka på ett annat irriterande fenomen, nära besläktat med godis, nämligen biobesök. Jag kan stå ut med att det prasslas, jag kan stå ut med att det smaskas, men håll käften. O stäng av era mobiltelefoner. Moderna telefoner som ringer har ju en lasershow som gör U2 avundsjuk och ringsignaler med högre volym än min hemmabio. Sen kan man ju ge sig fan på att personen i fråga laddat hem en ”lustig” signal också, så mitt i filmen hör man Sven Melanders ljuva stämma ”Ja, man var ju nykter imorse, men nu börja det ordna upp sig...lalalala”. Herr Melander avbryts sedan av att någon faktiskt svarar. Inte trycker bort det, nej svarar! Jaha, det måste ju vara något riktigt viktigt, tänker man då.

Mobilpucko – Ahhh
Mobilpucko – Jag är på bio hörru.
Mobilpucko – Värsta feta filmen.
Mobilpucko – Vadå, är hon där eller.
Mobilpucko – Ahh, få snacka med henne...

Vad? Låt mig upprepa. Vad? Snacka efteråt för i h-vete. Sen har vi kategorin människor som misstagit bio för ett fik. De sitter och snattrar oavbrutet och ber man dem hålla tyst ser de närmast förolämpade ut. ”-Vadå, vi har ju betalt, ska inte vi få prata. Det är ett fritt land!”. Värst är kombinationen, folk som pratar om sina telefoner på bio. ”-Ja, jag laddade ju hem en sån rolig signal. Båten Anna, haha, en låt om en båt.” En bot! Inte en båt, ditt medelåldersmonster. O nej, den är inte festlig! Sen har vi föräldrar som går med sina småungar på engelska versioner av filmer som även går dubbat. Jag förstår att ni vuxna vill se filmen på originalspråk men förstå att vi andra inte uppskattar att ditt barn konstant frågar vad som händer. Är ni sadister eller? Gå med ungen på svenska versionen och lid er igenom Robert Gustafssons tolkning av Sid i Ice Age 2. Det är väl mer rättvist än att jag lider för att ni hade lite extra skoj på Åbokryssningen för sex år sen.

Ibland vet man direkt från start att det kommer skita sig. Som den gången vi gick och såg V för Vendetta. Då frågar nämligen en kille högljutt sin polare, direkt när filmen börjar:

Biogangster – Eyy bro, vad fan betyder vendetta yo.

Dagens fråga:
Varför finns det inga biovaktmästare som kontrollerar salongerna. Som man ser i amerikanska filmer, där de lyser elakt på bråkstaken med en gigantisk ficklampa. Eller skit i lampan, ge dem cattleprods. X antal volt kanske kan lära folk att hålla tyst.

Candyshop

Att handla godis är inget för nervsvaga. Man kommer in på affären och styr direkt mot godiset. Frågorna hopar sig, är det färskt? Finns alla sorter jag vill ha? Kan jag äta 4 hg utan att kräkas? Väl framme vid godiset skingras snabbt dessa frågor då man ser en snorig liten treåring löpa amok i godisbyttorna. Ungdjäveln slickar, snorar och pillar på allt han/hon kommer åt. Bredvid står en uppgiven förälder och plockar även han/hon godis. Hallå!? Stoppa ditt barn, uppfostra det för bövelen! Det är inte ok att slicka på saker, hur svårt ska det va? Men föräldern bryr sig inte, de är för trötta, för avdomnade. Deras äckelfaktor har höjts till skyarna efter år av blöjor och spyor. Lite slick, vad är det mot det kroppsvätske klafsande de lever i? Ignorera oss andra bara, vi som faktiskt inte är immuna mot alla baciller era ungdjävlar dras med. Mmm, en kolaböna...kryddad med magsjuka! Jag kanske skulle ta och snyta mig i ditt Gevaliapaket? Vad göra? Jo, man får ignorera de nedersta två raderna och bara plocka godis som klåfingriga små barn inte når.

Men jag har en plan. Jag ska skaffa en hel skock med ungar och dressera dom att slicka på allt de ser i affären. Sen, du småbarnsförälder, när din unge blivit tonåring och din äckelfaktor normaliserats. När du måste ha godis för att hålla dig vaken till 24.00 då din dotter dräller in halvpackad, då kommer min hämnd. Då är det dina godisar som är slickade på. O det hjälper inte om du tar från översta raden, för jag ska fan hålla upp mina ungar så de kan slicka på varenda lakrits och gelehallon.

Dagens nackskott:

Tilldelas puckot som tyckte att det var en bra ide att montera en gigantisk plastbil framtill på kundvagnar. ”-Ohh, vad bra då kan barnen sitta där.” Mmm, jättebra, som om ni inte körde på folk innan. Ge mig en kund-pansar-vagn, då ska jag lösa problemet med både plastbilar och slickat lösgodis för gott.

Nördcon II

På väg in på mässan, ståendes i kön ser jag plötsligt att personen som står framför mig är en vacker ung dam. Hmm, en snygg blond tjej med ett kritvitt leende i denna ocean av social utanförskap? Än mer förvånad blev jag när tjejen sliter upp ett utställarkort och viftar med det framför kassakillen. Kan det stämma, har jag felbedömt både utställare och besökare på denna mässa? Men det skulle visa sig att tjejen var den som blev mest förvånad. Hon hade ställt sig i fel kö, hon skulle ju på familjemässa i den andra hallen. Med ett skratt och en kort blick mot mig skyndade hon sig därifrån. Jag såg henne försvinna in i havet av småbarnsföräldrar och vände mig sedan mot ingången till mässan. "Jaja, man ska väl kunna hitta nån sjysst film i alla fall", tänkte jag. The rest is history...

Något som lyft mässan hade varit om Strömmingen kunnat följa med. Vi är lika duktiga på att håna människor och företeelser, till vårt gemensamma nöje. Strömmingen är för övrigt den enda jag känner som tvingats slita av sitt eget skägg då det gjutits fast i gips. En märklig händelse som Strömmingen försökte använda till sin fördel. Han mailade nämligen till FX-legendaren Tom Savini, berättade om sina missöden och tiggde en bok. Han fick ingen bok av Savini, troligtvis tror han att Strömmingen är galen. Det är stort! Strömmingen är stor! Nu bloggar han också, missa inte det.

http://www.direkt-till-video.blogspot.com/

Dagens tips:
Hyr inte Matador eller Lucky number Slevin. Dom är inte dåliga, men dom är inte heller bra. Med andra ord, du kan lika gärna inte se dom.

Nördcon

Idag besökte jag platsen dit alla nördar kommer när de kvävts av ostbågar mitt i ett Battlestar Galactica maraton. Ett elysium av ewoker, Sci-Fi mässan i Sthlm. Något man måste förstå är att det finns nördar, nördar och NÖRDAR. Jag var på mässan i egenskap av filmnörd. Jag gillar obskyra skräckfilmer med titlar som "Gory entrails of a bloody maiden", "Hellevator" eller kanske "Slakta dem alla". Vilket jag inte hade mycket för då de få filmställena hade dåligt utbud och totalt blockerades av riksmuppar i jakt på specialutgåvor av Star Trek. Vad jag snabbt förstod var att jag är en nörd light. Här finns människor som upphöjt idiotiska specialintressen, finnar och pottfrisyrer till helt nya nivåer. Ta t ex killarna i 501 Legion, Vaders Fist! Ja, de är utklädda till Storm Troopers. Ja, de tror att de är med i Vaders elitstyrka. Nej, de har inte haft kontakt med det kvinnliga könet om man räknar bort Barbiedockor. Men jag kan faktiskt uppbåda lite förståelse för de här killarna. Storm Troopers är ju lite coola, i alla fall om man jämför med Star Trek. För här har vi gräddan av nörderi. Det vimlade av Star Trek figurer och alla verkade de tycka att de var lite bättre än de andra utklädda. Star Trek är lite smartare, lite mer sofistikerat. Jodå, ni såg riktigt smarta ut med en gorbypirog i pannan.

Ståendes vid utgången ser jag ett tjockt litet barn som stirrar på mig. Han har en Boba Fett hjälm nertryckt över skalpen och är klädd i en ovanligt ful overall. Med detta som sista intryck av mässan går jag med trötta fötter mot bilen. Tanken slår mig att på en annan plats i denna stad pågår just nu Eroticamässan. Mitt liv har ännu en gång svängt aningen i en obehaglig riktining.

Dagens bakisvarg: Prrr

Hets!

Gårdagens användande av det påhittade ordet "hetsbloggning" fick mig att tänka på fenomenet "hetsning". Det är en ädel sport där en person genom verbal stressning av en annan person försöker få denne att göra något riktigt dumt. Det vanligaste är att man använder trick som, "-Näe, men om du inte vågar så..." eller "-Tja, en liten flicka hade ju klarat det men...". En vida berömd hetsning, ja faktiskt en klassiker i dessa sammanhang är den s k Praghetsningen. Där en person p g a hetsning gick fram till ett tandlöst uteliggarvrak och sög i sig en munfull från nämnda vraks fickplunta. Utan att ha någon aning om vad som fanns i pluntan, varken gällande drycken eller bakterier/virus.

Hetsens mästare är Pokke Påk, han är legendarisk i dessa sammanhang. Om inte mitt minne sviker mig är han det illvilliga geniet bakom just Pragklassikern. Pokke kan få den mest motståndskraftige hetsad, han behärskar denna konst till fullo. Man tror sig stå över dessa enkla trick men till sist inser man att man blivit spelad som ett instrument. Namnet Pokke har för övrigt inget med maniska små japanska leksaksmonster o göra. Pokke var en Pokke långt innan en listig japan insåg att små barn inte endast går igång på socker och djävulskap, de gillar också att samla på färgglada missfoster. Nuff said.

Dagens två minuters hat:
Ägnas åt anstaltschefen på Skogome som vägrar ge Strömmingen semester (permission hade varit roligare o skriva) och därmed sköt den perfekta Halloween i sank. Buuu!

För övrigt...

anser jag att människor som i likhet med mig använder uttrycket "För bövelen" borde tilldelas en medalj och dyrkas av sina medmänniskor.

*Pust* Nu är jag äntligen helt utbloggad.

Film för bövelen

Jag vet, jag hetsbloggar idag. Men det är så tråkigt på jobbet och jag har inget bättre för mig. Har just sniffat runt lite i den övriga bloggdjungeln och stött på ett riktigt irriterande fenomen. Varenda djävla proffsbloggare oavsett inriktning (dvs mode, musik, politik eller djurplågeri) slentrianrecenserar filmer. Alla från Virtanen till Aftonbladets nya lilla skånska stjärna Margret Atladottir strör filmvisdom kring sig. Fröken Atladottir säger t ex:

"Det finns en "Saw 3". Aftonbladet skrev om hur folk kollapsat i biosalonger i England på grund av läskigheten. JAG DÖR. Jag måste se den. Det är dock inte helt osannolikt att jag avlider av skräck. Ettan och tvåan var något i hästväg..."

Om nu någon kollapsat i biosalongen p g a Saw 3 måste det bero på att filmen var så usel att personens självbevarelsedrift kickat in. Första Saw är en ganska medioker film med någorlunda underhållningsvärde, 2:an är rakt igenom dålig och 3:an fortsätter säkerligen på samma spår. Filmerna är dessutom ungefär lika läskiga som Bolibompa, så för att riskera att dö i skräck av den måste man ha samma tröskel som en hamster. O för sista gången, Saw är inte i närheten av Seven (det är som att jämföra en undernärd undulat med en kondor, för att göra en konstig liknelse) . Tycker man att Saw är bättre eller lika bra som Seven ja, då har man inte bara fel. Man är dessutom korkad. Hrrmm, något av ett sidospår för det sa ju inte Attiladottir (lr vad hon heter) men jag kom o tänka på filmens provocerande poster, "If you liked Seven this goes all the way up to eight."

O ja, hon uttrycker väl bara sin åsikt om en film och det måste man få göra. Men det är ett symptom på en sjuka som sprider sig bland dessa s k nöjesjournalister. De har ju lika mycket koll på film som Svenne Banan och är därför ungefär lika intressanta att lyssna på. Nej, ge mig en recension av någon kunnig person som kan sitt medie. Ja men vänta lite, protestar nu de okunniga. Svenne Banans och alla andras åsikter är väl lika mycket värda? Här skulle jag kunna ge mig in i en lång diskussion kring film som hantverk och inte bara underhållning. Samt olika aspekter och teorier kring film, men jag avstår. Så svaret på din fråga o tvivlande människa blir kort och gott, Nej, det är de inte. En annan rimlig protest är kanske att jag får skylla mig själv som läser bloggar, det är ju människors personliga funderingar och inte artiklar. Det är troligtvis en helt korrekt protest, i princip omöjlig att bemöta. Därför väljer jag att bortse från den då jag känner för att gnälla och vara lite elitistisk. Sue me...

Dagens oroväckande slutsats:
Om IT-teknikerna har någon koll alls kommer jag få sparken.

Cruise for president

Vet inte hur bra koll ni har på Hollywood men filmbolaget Paramount gav ju Tom Cruise sparken för ett tag sen. Nu har chefen gått ut och sagt att detta är för att hans fru (och de flesta andra kvinnor enligt honom) hatar Tom Cruise. Allt har så klart sin upprinnelse när Cruise hoppade i Oprahs soffa för att demonstrera sin kärlek till what's her face. Vet inte om ni sett incidenten men det är en ovanligt glad Cruise som hoppar runt lite och gapar om att han är kär. En bagatell kan tyckas, men icke i amerika. Landet där vapen är ok, staten avrättar människor, landets president är en notorisk lögnare, tolererar ICKE soffhoppning. Dagen efter var medierna fyllda av chockerade reportage, alla var rörande överens, Cruise måste ha blivit galen! Helt psykotisk och farlig för allmänheten! Han hoppar i soffor, stoppa honom för guds skull!

Vad som troligtvis hände var att Cruise anlitat någon liten fjant till publicist som tyckte att han skulle jobba lite på sin image och försöka tvätta bort gaystämpeln (vilket bevisligen inte fru och barn gör). Men nu är han stämplad som galen och kvinnorna hatar honom.

Visst Cruise är scientolog och det är en djäkla avart till religion. Men killen är också en riktigt duktig skådis och enligt alla rykten väldigt trevlig o lätt att jobba med. Hela den här historien säger mer om USA än om Cruise eller scientologer. Aftonbladet spekulerar idag om Cruise är slut som skådis, till det kan man bara svara: "Ja, troligt...".

Dagens sämsta förklaring:
Paramount skyller MI:3 floppen på Cruise o hans möbelhopp. Det kan ju också vara så att den floppade på grund av att det är en kass tredje film i en serie usla filmer.

Hånet från antiken

"There are two kinds of people in this world that go around beardless—boys and women, and I am neither one."
—Greek saying

Damnit!

En skägglös bekännelse

Jag har pinsamt lite skäggväxt och det stör mig. En elvaårig liten inuitflicka har mer skäggväxt än vad jag har. Ok, det där kanske inte var helt sant, men ändå. Det värsta är att den lilla skäggväxt jag faktiskt har är spridd helt osymmetriskt i ansiktet så att jag ändå måste raka mig lika ofta som någon med fullgod ansiktsbehåring. Allt för att undvika att se ut som en femtonårig mopedist. Min avsaknad av skägg hindrar mig här i livet, det krossar mina drömmar.

Jag kan inte bli mujahedin och bekämpa de otrogna imperialistiska hundarna i Afghanistans karga bergstrakter. Funderade på lösskägg men insåg att detta troligtsvis bestraffades med en skändlig död av de elithåriga talibanerna.

Jag kan inte bli extremt framgångsrik demonregissör. Alla vet att regissörer har skägg, det är där talangen sitter. Bergman, Cameron, Lucas, Spielberg. Har du sett en skägglös regissör har han säkert bara rakat sig för att se fin ut i PR-sammanhang.

Jag kan inte odla en porrmusche och cruisa nercabbat genom Death Valley sjungandes Born to be bad. Med målet att dö på en sjaskig neonupplyst bakgata i Vegas under en shootout med lokala gangsters.

Jag kan inte heller odla snutmusche och ta anställning som State trooper i Texas. "Sir, step out of the vehicle, gawdamnit, you *smack* will *smack* respect *smack* my authority!!" Maktmissbruk på Texas vidder förblir blott en dröm..

Jag kan inte delta i en dokusåpa där inte rakhyvlar tillhandahålls. Efter några dagar på Robinsonön skulle jag röstas hem med motiveringen att mitt utseende skrämde små barn. Samt att programmets telefoner blivit fullkomligt nerringda av nyfikna antropologer som undrade vart de lyckats hitta den felande länken.

Jag kan inte bli neometal sångare med dreads, flätat bockskägg, stora byxor och kass attityd.

Jag kan inte bli Jesus.

Listan känns oändlig. Frågan är varför jag och flera omkring har så dålig skäggväxt? Är det en än gång den där djävla evolutionen som spökar? Är skägget ute enligt naturen och tillhör vi skägglösa skapelsens krona, det naturliga steget mot framtiden? Eller är vi bara en tragisk genetisk spillra dömda att aldrig uppleva våra innersta drömmar?

Dagens fråga: Finns det skäggtransplantationer?