RETORDED

Sagostund

Jag har märkt att kombinationen av alias för personer som omnämns i bloggen och min förkärlek för att aningen överdriva skeenden skapar en viss mytologisering. Så för att dra det till sin spets;

Det var en gång ett litet lumpigt hembrännarskjul. Just detta skjul, ett bland många i Svea rike, stod mitt i en klunga av knotiga krusbärsbuskar i Flåtofta socken. Vad är så speciellt med detta skjul undrar ni? Jo, här föddes ett litet gossebarn vid namn Prrr. Hans fader var en i bygden ökänd ölknäckare och kvinnorövare precis som Prrrs farfar också var. Prrr var den sjunde sonen och hans far var likaså den sjunde i raden av söner. Vid födseln blev den lilla gossen misstagen för en urdrucken Pripps Blå Light och utslängd ur skjulet med ett missnöjt ”-Prrrr!”-läte från fadern. Så fick gossen sitt namn och sina första år spenderade han boendes i en konservburk som en gång innehållit mandariner. Om dagarna gömde han sig i burken och om nätterna jagade han palsternackor i krusbärsnåren. Men i takt med att pojken blev större växte också hans naturliga jaktinstinkter.

Nu kom en tid Prrr alltid skulle minnas som sin lyckligaste. Han blev en omtyckt och välkänd figur hos det resande folket, d v s knallarna. Prrr jagade i skogen och av sin fångst gjorde han smycken som sålde som smör på marknader landet runt. Toppen av hans karriär var när drottning Silvia själv valde att bära en av Prrr gjord tiara på Nobelfesten. Ekorrspillningen och de med tusch förgyllda spetsade sparvarna glänste praktfullt i drottningens hår. Men som alla vet som varit på toppen kan det sedan bara gå utför och det gjorde det med besked. En glädjerusig Prrr beslöt att fira sina nyvunna status som hovleverantör med en helkväll på Säffle stadshotell.

Men den sötmögliga doften av konserverad mandarin var icke det enda Prrr bar med sig från sin barndom. I hans ådror rann uråldrigt suput-och kvinnolägrar blod. När den första klunken Fernet Branca letade sig ner för hans strupe vaknade ett ondskefullt arv till liv. Av gossen som en gång kallats ”skogens Efva Attling” fanns nu inget kvar. Han blev som galen! Prrr slet av sig sin midjeväska fylld av djurspillning och sprang ut helt naken på Säffles gator. Där drack han bensin och besudlade allt av honkön innan han med ett ylande ”Njaaarrgghh!” försvann ur vår värld och in i sägnens. För än idag viskas han namn av små kakbakande tanter på IOGT-NTO möten. Än idag skräms föräldrar med flickebarn av hans namn.

Så slutar sagan om Prrr, gossen som blev en varg.

Tune in later this week, förhoppningsvis erbjuds då en något vettigare läsning...

Dagens filmcitat:
"They're not gay, they're hobbits!" (Clerks 2)