RETORDED

Din lame djävel!

Hamnade i en rolig ordväxling på jobbet häromdagen. Av någon anledning trillade samtalsämnet in på handikappade och jag drog mig då till minnes en liten anekdot.

Ibland blir jag i jobbet tvungen till att åka iväg och stå på mässa. Det innebär att man måste ta på sig sitt allra bästa gå bort leende och frysandes sälja takpannor utanför en sunkig bygghandel. Förutom att man tvingas dricka kaffe (vilket helt förstör min mage) för att bevisa sin sociala anpassningsförmåga ansätts man av allehanda irriterande individer och deras frågor. Vanligast är det gifta paret, där frun har koll på allt och vill ha det dyraste. Medan gubben låtsas ha koll på allt och vill ha det billigaste. Att ge intryck av att kunna allt om bygg är ett typiskt manligt drag. Så fort det isoleras eller t ex byggs rondeller kan man se skockar av män stå och humma bredvid ”Ofan, så ni gjuter den där, ja, mmm, jo...” eller ”Jaså, ni tilläggsisolerar, jaja...” De säger ingeting vettigt utan antyder bara att de godkänner konstruktionen men själva kunnat göra det mycket bättre. Ok, åter till mässan. Där står jag alltså och vid just det här tillfället delade vi som en bonus ut snickarbälten. Dessa snickarbälten var gjorda av tioåriga flickor i Kina och höll samma kvalité som 3’s telefonnät men man ska inte underskatta människors ha-begär. Rätt vad det är kommer en kille i rullstol framrullandes. Han verkar ha varit med om en mycket otrevlig olycka då i princip hela skallen var intryckt. Vi pratade tak ett tag och sedan försvann han iväg för att beställa. Så till poängen, jag gav aldrig honom ett snickarbälte. Nu gav jag iofs bara bälten till de som frågade och den här killen frågade inte, då hade han så klart fått ett. Men även om jag tänkt på det skulle jag inte ofrågat erbjudit honom ett.

Detta väckte viss bestörtning på mitt jobb. Varför diskriminerade jag en rullstolsburen? För att det är roligt? Nja, min tanke hade nog varit, vad fan ska han med ett snickarbälte till? Han kunde ju ha gett bort det tyckte kollegorna. Ja, då kunde han väl ha frågat efter det då som alla andra, tycker jag. Är det inte mer fördomsfullt att bli bestört över att just en kille i rullstol inte fick sitt bälte, ingen frågade om alla andra jag glömde ge till. Men visst, nästa gång ska jag ösa give-aways över handikappade. Kanske gåstavar och ett par rollerblades också? Är jag då fördomsfull mot handikappade? Tycker jag kanske rent av de borde sättas i läger eller kanske bur och hånas av små sjätteklassare från Tibro. Nej, som upplysning kan jag nämna att en av mina barndomskamrater är rullstolsburen och min åsikt är att de så klart är folk precis som alla andra. D v s oftast ganska trångsinta, jobbiga djävlar, som resten av mänskligheten. Eller som jag och Stoneman brukar säga när vi pratar om vår barndomsvän, ”Jaså, den lame djäveln.”

Vår humor, lika otämjd, grym och vacker som en norrländsk fors!

Två extremt roliga saker som hänt hitills idag:

Jag fick precis reda på att vi ska på kickoff i Barsebäck! Det föranledde så många strålningskämt från min sida att jag kunnat skriva en bok. Bloggrapport från Barsebäck att vänta i Januari.

Skrivaren bet sönder en utskrift med motiveringen att det var ”Ett oväntat pappersformat.”. Observera att det inte var fel pappersformat utan bara oväntat. Skrivaren ogillar bevisligen överraskningar och gjorde konfetti av utskriften. Vad skrivaren har för förväntningar är fortfarande under utredning då A4 verkar chocka den.

Dagens formkurva:
05 – Kickoff i Malaga
06 – Kickoff i Göteborg
07 – Kickoff i Barsebäck

Takbranschen är inte vad den varit.