RETORDED

Borta bra men hemmabio bäst

Idag var dagen då jag fan skulle ta tag i mitt liv. Jag hade planerat att städa, träna och betala räkningarna. Istället gjorde jag hemgjord pizza och glodde på två rullar. Livet är bra fantastiskt ibland.

Den ena filmen, Hard candy, rekommenderar jag verkligen. Intensiv, grym och extremt välspelad film. Varning för en scen bara, den kan väcka visst obehag hos killar och säkert fnittrig förtjusning i det andra lägret. Kort sagt, se den.

Den andra filmen var Shyamalalalalans senaste, Lady in the water. Jag hade noll förväntningar och det var nog tur det. Filmen kändes djävligt svag och poänglös. Shymalalala totala omdömeslöshet gör dessutom att han en än gång spelar med i filmen. Varför? Filmen presenteras som en godnattsaga och nog vill man helst sova. Trots att jag är svag för fantasy och myter så attraheras jag inte av allt strunt om narfer, skrunter, smurfer och allt vad de heter. När sedan tre stycken Ent-apor gör entré vet jag inte om jag ska skratta eller gråta? Shyamalalan vet att filmen inte håller och försöker smart rädda detta genom lite konstruerat finurliga metafilm kommentarer. Det hjälper inte, för det pekar bara än mer ut bristerna i filmen vi ser. Enda som räddar filmen till två pumpor av fem är Shymmes bittra uppgörelse med filmkritiker. Där hans genomlysande bitterhet är vad som gör det roligt, inte som han tänkt sig från början gissar jag.

Näe, bristerna i den här filmen får mig bara att längta mer efter Pans labyrinth. 5 av 5 i Stardust, otaliga guldgubbenomineringar samt tjugo minuters stående ovationer på Cannes lovar gott. För att inte tala om 300, o smaka på det talet, det smakar digitalt artisteri, våldsporr och ljuvliga oneliners, 300 är filmen med stort F.

Se där, då har jag i likhet med alla trendbloggare recenserat film. Med en stor skillnad förstås, jag har rätt.

Dagens livsinsikt/filosofi:
Jag föddes lat och lär dö lat. Min enda förhoppning är att jag lyckas smäda så många flitiga som möjligt längs vägen.