RETORDED

Monster

Jag har tidigare delat med mig av min avsky för lösgodisslickande småbarn och kundvagnar med påbyggda plastbilar. Håll i er, för nu slänger jag ut två till matbutikskaraktärer värda endast förakt.

Stirraren
Som namnet antyder är det här en person som fastnat i ett stirr och bara står och glor på en vara. Han eller hon blockerar så klart just det du ska köpa, gärna med en kundvagn lämpligt parkerad så hela hyllan effektivt hålls från dig. Vad är problemet? Köp det eller gå vidare, hur djävla svårt ska det vara? Men nejdå, och när man med ett påtvingat vänligt ursäkta försöker sträcka sig efter varan möts man av ett avsnäsande ljud. Som om de tyckte att i Sverige står vi faktiskt i kö.

Överdimensionerade plånboks kärringen
Ja, den här avarten existerar faktiskt bara i kvinnlig modell. Det handlar om den där kvinnan/tanten som har 1000 och 1 sak i plånboken som mest ser ut som en uppsvälld blåsfisk. När hon betalat i kassan tar det oändligt lång tid för henne att få ordning på plånboken/väskan. Vilket så klart leder till massiv röra då nästkommande kunders varor staplas på hög. För hon kan ju inte börja med att packa sitt skit i en påse, nejdå, först ska man få ordning på kvittona.

Tur då att det finns goda saker i den här världen som kan väga upp ovanstående monster, nämligen tv-serier på dvd. O framförallt då Twin Peaks. Jag har i många år hävdat att det är den bästa tv-serien någonsin. Efter att på nytt sett avsnitt ur nysläppta säsong 2 kan jag bara konstatera hur rätt jag alltid haft. Aldrig förut och troligtvis aldrig mer har en serie varit så konstig, rolig och framförallt skrämmande. Men skräcken i Twin Peaks peakar (ha!) inte med dvärgar, baklängestal eller den nästintill outhärdlige Bob. Nej, det är skogsbilderna, ni vet de där i mörker när det blåser, som lyfter Twin Peaks till första platsen. De snabba klippen övertygar om att något väntar i skogen och det är ondskefullt bortom all rim och reson. Precis så där som man ibland kan känna när man går i skogen och funderar på om det kanske finns något därinne som bevakar en. Twin Peaks bekräftar detta och det är för att uttrycka sig märkligt pudelns kärna i min kärlek till tv-serien.

Nej, nu måste jag se ett par avsnitt till och sen ska jag skriva ihop en historia om folkmord. En normal fredag med andra ord...

Alla dagars mesta FBI-agent:
Dale Cooper