Benjamin Buttons otro...ZZzzzZZzzz

Såg Oscarsnominerade B B O L igår. För att du ska slippa göra detsamma så sammanfattar jag filmen nedan. Varsågod.

Cate Blanchett dränkt i skumlatex med parodisk och påfrestande tantröst försöker spela gammal och babblar om en klocka som går baklänges. Brad Pitt föds och ser ut som ungen i Braindead. Sen är han gammal. Efter det är han också gammal. Filmen fortsätter och Pitt är fortfarande gammal. Sen träffas en gubbe av blixten massa gånger. Det var kul. Sen är Pitt gammal igen. Just ja, sen kör de över en ubåt med en båt. Det kunde ha blivit spännande men istället...så är Brad Pitt gammal. Sen blir han medelålders. Det är han också jättelänge. Sen kommer ett James Dean osande "Brad Pitt är djävligt ball, snygg och ung" montage. Sen är han en senil liten unge ett tag. Sen dör han. Sen dör hon. Slut.

Förresten så är filmen ganska lång. Det är för att Pitt ska kunna vara gammal länge. Jättelänge.

Vad händer?

Lever bloggen igen? Kommer inläggen dugga tätt? Nej, knappast. Eller? Jag vet faktiskt inte. Vi tar det som det kommer, eller hur? Som vi brukar göra.

Vad som däremot är säkert är att jag för ett tag sen läste en obegripligt tråkig blogg. Ett hån mot internet, blogg och mänskligheten som fenomen. Därför ser jag mig tvungen att börja dela med mig av funderingar här igen. Det är ju nämligen så att min blogg väger upp minst två dåliga. Det är statistiskt bevisat, av mig själv.

Så vi tar en kort resumé av vad som hänt sen sist. Jag har förlovat mig, nästan jobbat mig in i den beryktade väggen, tappat kontakten med 78% av alla jag känner, sett en spermie med bruten nacke och fällt osedvanligt många nedsättande kommentarer om dvärgar.

Ok? Bra, då kör vi!