RETORDED

I'm a cursed man

En gång när jag var liten skrattade jag åt en äldre kille med glasögon och kallade honom glasögonorm (fyndigt va?). Killen sa då åt mig att jag skulle passa mig för en dag kanske jag också skulle få glasögon. Mycket riktigt, några år senare var det kört. Optikern gav mig domen, du är närsynt, på med glasögon och bered dig på hån. Idag vet jag faktiskt inte riktigt varför jag tyckte det var så hemskt att behöva ha glasögon men strunt i det. Den äldre killen hade ju bevisligen lagt en förbannelse över mig. Inte övertygad, ok, jag har ett exempel till. Vid ett annat tillfälle skrattade jag åt en kompis kusins håriga rygg och sa något om att det såg hemskt ut. Vad säger kusinen? Du ska inte skratta för en dag kanske du också får en hårig rygg. För några dagar sen upptäckte jag ett hårstrå på ryggen, ännu en förbannelse har drabbat mig. Med tanke på hur mycket jag skrattat åt i mitt liv fruktar jag nu följderna. Värst känns det nästan att jag skrattade en del när jag såg dokumentären om lilla Lovisa. Kommer jag bli en 70 cm hög tjej med tonårsproblem? Fortsättning följer...

Tidernas roligaste hallåamiss: När hallåan skulle presentera programmet om Lovisa och säger, "Nu kommer dokumentären om lilla Lovisa, 17 cm hög."