800907 VS C2H5OH
De senaste veckorna har jag haft ett minst sagt måttligt alkoholintag. Detta beroende på att jag till slut insett att jag och alkohol är en lika lyckad kombination som Kicki Danielsson och falukorv. Det vill säga det hetsas tills man spyr. Utan etanol som motor i ångestmaskineriet har jag gjort en fasanfull upptäckt. Min aversion mot måndagar har försvagats, ja, nästintill försvunnit. Nu känns måndagen nästan som vilken dag som helst i vecken, man är bara lite mer utvilad efter några lediga dagar. Tjugosex år gammal och jag har börjat acceptera måndagen som en naturlig, rent av trivsam del av livet. Vad kommer härnäst? Kommer jag dra på mig ett par mysbyxor och knalla ner till affären? Kommer jag inse att mina mål är orealistiska men att jag är ganska nöjd med vardagen i alla fall? Kommer jag upptäcka att jag skrattar med Stefan & Krister istället för smart ironiskt åt?
Ska jag tigande acceptera detta som en del av min mognad eller ska jag revoltera med ett spritindränkt korståg genom Nypan Citys barer. Jag hör Ödlan väsa svagt, han är döende, men än finns det liv i den gamla reptilen. Tärningen är kastad...
7 kommentarer:
det luktar återfall här... tur att du inte kan dra ner mig i träsket=)
Sebbongen å jag kan kanske öppna nåt slags hem för den typen av förvirrde människor.
lite ålders noja?
Ni känner mig, måste ha ångest över något.
Ja och du jämförde dig själv med Kicki Danielsson... Kan tänka mig att det ligger en hel del ångest bara i det.
Inte lika mkt som jag haft om jag offentligt stavat puss med "ü".
Äh, püss off!
Skicka en kommentar